Torsdag 1 september


Hur ska jag agera, hur ska jag behandla dig och vad är rätt saker att säga till dig. Hur ska jag visa att jag verkligen finns där för dig, utan att riva upp såren mer. Hur ska jag göra för att du ska känna att bryr mig om dig och ställer upp för dig vad som än händer, utan att hälla salt i dina sår och göra så att det bara svider mer.
Det är en förändring på gång, det vet jag. Ingen vet hur lång tid det kommer ta tills då din blick inte längre är tom, ingen vet heller hur lång tid det kommer ta tills du skrattar på riktigt.

Men jag bryr mig inte om tiden, bara att vi ska nå dit tillsammans. Du är aldrig ensam min vän.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0